Sandinos döttrar av Maith Håkansson och Iréne Svensson

Nordiska Afrikainstitutet (!) publicerar 1982 denna bok skriven av journalisten Maith Håkansson och antropologen Iréne Svensson, en bok i en serie om kvinnor i olika länder i världen. Boken behandlar kvinnans situation i Nicaragua från 1920-talet och framåt, huvudsakligen baserat på intervjuer. De äldsta kvinnorna var med Sandinos armé i slutet i 1920-talet!Intervjuerna tar sig ambitiöst an att skildra många olika kvinnosituationer i Nicaragua, i synnerhet efter revolutionen och de förändringar som skett, som man hoppas på eller som har mött problem...

De kvinnor man intervjuar är en blandad samling, några mer kända som Milou Vargas eller Gloria Carrión, men de flesta kvinnor i det vardagsliv som präglade den nicaraguanska revolutionens första år. Det är högt och lågt, man försöker känna in överklasskvinnans situation, men också hembiträden och ett återanpassningsprogram för prostituerade.

Det är svårt att inte jämföra med Margaret Randalls kvinno-intervjuböcker från samma tid, för övrigt med samma titel: Sandino's Daughters (1981) och dess uppföljare Sandino's Daughters Revisited från 1994, ett koncept som Margaret tog med sig från Cuba i boken Cuban Women Now (1974).

Men medan Randall går på djupet och koncentrarar sig mer på de intervjuade representerar Håkansson/Svensson en mer svepande blick, ett mer journalistiskt förhållningssätt och blir också därigenom mer lättillgängliga, men kanske inte provocerar reflexioner hos läsaren i samma grad.

I huvudsak intar boken en lyssnande och ganska problematiserande ton, även om det i avslutande kapitel och vissa andra delar andas alltför mycket av den "officiella bild" som rådde och som baserades på de förhoppningar alla delade. Man låter ett citat av Tomás Borge avsluta hela boken och hans retorik var det inget fel på för 30 år sedan. Men praktiken har inte närmat sig denna retoriska bild under de år som gått...

Kanske är det just de tre decennier som gått sedan boken skrevs som leder till en eftertanke när man läser om den, väl värd att läsas på nytt!

Lars Bildt, Managua, 2010-03-14