Snöbollen som blev en lavin

- Ni har kramat en snöboll som kommer att växa till en lavin. Orden uttalades av 1;e ambassadsekreterare Anders Rönqvist vid Svenska ambassaden år 2001 till en av medlemmarna i NIFJUN.

Ett av de få biståndsprojekt som SIDA har kvar med Nicaragua är utbildning av barnmorskor som ett led i att minska mödra- och barnadödlighet. De flesta inblandade har glömt hur detta stora projekt sattes i rullning.

Året var 1994 och den lilla intresseorganisationen NIFJUN (Nordisk intresseförening för jordmorutdannelsen i Nicaragua) bildades. Initiativtagare var Solveig Engarås, svensk barnmorska som i sin dagliga gärning vid Casa del Parto i Esteli träffade många duktiga kollegor. Hon och hennes arbetskamrater hade sett att utbildningen till barnmorskor i Nicaragua var bristfällig och de sjuttio utbildade barnmorskor som fanns i landet var helt otillräckligt, De ville med gemensamma ansträngningar försöka hjälpa till att utvecka utbildningen i huvudstaden Managua.

Solveig tog kontakt med nordiska biståndsarbetarkollegor som arbetade inom hälso- och sjukvården i Nicaragua. Den lilla gruppen som döptes till NIFJUN bestod av tre norska barnmorskor, en svensk barnmorska, en svensk distriktssköterska och en dansk läkare. Gruppen tog kontakt med POLISAL - Instituto Politecnico de Salud - där hälso- och sjukvårdsutbildningar bedrivs. Tillsammans med ledningen för POLISAL togs de främsta behoven fram som behövdes för att förbättra barnmorskeutbildningen. Den lilla intresseföreningen NIFJUN hade inga pengar till sitt förfogande men förklarade för sina nicaraguanska kollegor att de skulle göra sitt bästa för att söka pengar till de projekt som utkristalliserades. De svenska medlemmarna uppvaktade SIDA och de norska NORAD.

POLISALs ledning uttryckte vikten av att anordna ett möte där de som gått utbildningen kunde träffas och utbyta erfarenheter och prata ihop sig om vad som behövdes för framtiden. Barnmorskorna är spridda över hela Nicaragua och det kostar en del att dra ihop dem till ett möte. Där ställde den svenska föreningen Svalorna och NORAD upp med finansiering och det anordnades två möten med två års intervall. All logistik sköttes av NIFJUN och POLISAL. Det blev mycket givande möten med utbyte av erfarenheter mellan Nicaragua, Sverige, Norge, Danmark och med inbjudna gäster från Costa Rica och Guatemala. Dessförinnan hade de svenska medlemmarna i sina kontakter med SIDA på Svenska ambassaden i Nicaragua lyckats få finansiering till ett mindre projekt där varje barnmorskestuderande fick ett litet stipendium. I kontakterna med SIDA lades fram ett förslag att stödja utbildning till barnmorskor. Den utbildning som fanns var inte specialinriktad på barnmorskeområdet. Först blev det kalla handen från SIDA men en av tjänstemännen, Nils Öström, verkade se en potential i projektet och lyckades gräva fram några specialpengar från kistbotten. Nils Öström blev inbjuden till barnmorskemötet och kontakten som sedermera resulterade i ett stort utbildningsprojekt var etablerad.

Genom Svalorna och Svenska Institutet lyckades NIFJUN få finansiering till projekt som ett led i barnmorskeutbildningsprojektet. Två lärare från POLISAL inbjöds till Sverige och Norge. Det var barnmorskeutbildningen på högskolorna i Göteborg och Oslo som stod för inbjudan. Lärarna besökte och lärde känna dessa skolor för att få inspiration att vidareutveckla sin egen utbildning i Nicaragua. 1996 genomfördes även ett studiebesök då tre av Solveig Engarås arbetskamrater från Casa del Parto i Esteli besökte Sverige och fick ta del av svenska erfarenheter. De som var involverade i deras besök i Sverige hade alla arbetat i Nicaragua tidigare och kände till de förhållanden som finns där och anpassade studiebesöken till detta. Därefter besökte en docent från högskolan i Göteborg, Sigrid Wall, vid flera tillfällen Nicaragua och POLISAL för att fortsätta diskussionen om utbildningsprojektet.

Ett annnat projekt som föreningen Svalorna finansierade var en form av praktik där sistaårselverna på utbildningen fick praktisera långt ute på landet hos de självlärda barnmorskor som finns i hela Nicaragua. POLISALs ledning och NIFJUN hade uppmärksammat att alla studerande inte kände till den svåra verklighet som finns för födande kvinnor som bor långt ute på landet utan kommunikationsmöjligheter och där de självlärda barnmorskorna gör en stor insats.

NIFJUNs medlemmar uppvaktade också SIDA i Sverige för att försöka få till ett bredare stöd för utbildningsprojektet. SIDAkontakt med POLISAL i Managua upprättades genom NIFJUN år 2000.

Av NIFJUNs medlemmar hade vid denna tidpunkt de flesta återvänt till Norden men alla hade på olika sätt kontakt med kollegorna i Nicaragua och ställde med jämna mellanrum frågor till SIDA i Sverige för att få veta om och hur porjektet fortskred. Men inga besked gavs och NIFJUN medlemmarna tappade tron på att det hela skulle vidareutvecklas. I en av kontakterna med kollegorna i Nicaragua i maj 2003 framkom att flera av lärarna från POLISAL skulle besöka Sverige inom en vecka för att delta i planering av en ny barnmorskeutbildning i Nicaragua. I den fortsatta planeringen hade SIDA fullständigt glömt bort NIFJUN och upprinnelsen av det hela och att de inbjudna lärarna redan hade ett kontaktnät i Sverige genom sina kollegor. I all hast lyckades vi ordna ett kort möte med de kollegor som kommit till Sverige. Vid denna träff där NIFJUNmedlemmarna fick information av sina nicaraguanska kollegor förstod vi att projektet utan vår vetskap hade tagit lavinartat format precis som ambassadsekreteraren hade förutspått.

För NIFJUN

Solveig Engarås

Lena Eriksson artikelskrivare.