Bättre vattenhushållning när lokalbefolkningen får bestämma

Lokalt ägarskap och självbestämmande. Det är viktiga framgångsfaktorer för att lyckas hantera gemensamma resurser på ett hållbart sätt. Samarbetet kring ett hållbart vattenanvändande inom ramen för Focuencas-projektet är ett bra exempel på vad man kan åstadkomma när beslutsfattandet flyttas ner till lokal nivå.  

Focuencas-projektet innebär att lokalbefolkningen i flera områden i Nicaragua och Honduras tillsammans tar ett helhetsansvar för vattenförsörjning och användning i ett vattenavrinningsområde. På svenska finns inget riktigt bra uttryck för detta sätt att arbeta, men på engelska heter det Watershed Management och på spanska manejo de cuencas. En viktig aspekt är att besluten tas på lokal nivå, inte av en utomstående aktör, menar Hans Kammenbauer som arbetar för Focuencas som i sin tur utgör en del av det regionala miljöinstitutet CATIE.

– Hur besluten ska tas och hur det lokala ägarskapet ska se ut beror på sammanhanget. Det kan t.ex. vara kommittéer, runda-bordssamtal eller andra arrangemang. Viktigt för genomförandet är att man har en gemensam vision för området.

Focuencas startade innan den nu pågående diskussionen om klimatförändringarna tog fart, men konsekvenserna blir nu allt tydligare och därför måste också anpassningar till klimatförändringar diskuteras på lokal nivå, menade Hans Kammenbauer.

– Klimatförändringar är inte en teknisk, utan en social fråga. Lokalbefolkningen var aktiva här och de kom med massa egna förslag, som zonskydd och uppförandekoder.

Melinda Sundell, jordbruksekonom på Stockholm Environment Institute (SEI) höll med om att delaktighet är viktigt och hon poängterade att projekt aldrig kan ses som långsiktiga lösningar på problem:

– Lokala ledarskapsstrukturer överlever de flesta externt ledda projekt. Det lokala arbetet är förvånansvärt effektivt, konstaterade hon.

Genom sitt arbete ute i fält har Melinda Sundell sett att de flesta vattenprojekt resulterar i omfattande planer, men ibland får själva genomförande mycket mindre uppmärksamhet än planeringsarbetet.

– När man betonar vattenavrinningsområdet som en enhet så tenderar de att favorisera tekniker och biståndsgivarna, inte användarna, ansåg hon.

Alistair Morrison, som arbetar med water governance facility på Stockholm International Water Institute (SIWI) har arbetat under flera naturkatastrofer:

– Mitt första projekt var i Moçambique och min erfarenhet därifrån var att räddningsteam kom in, byggde upp och sedan lämnade. Detta händer om och om igen, det är något vi får leva med. Å andra sidan, när man jobbar med katastrofhjälp och partnerskap är det viktigt att man talar med rätt människor. Om du talar med den nationella regeringens representanter på plats så vill de bara tillbaka till huvudstaden så snart den akuta fasen är över. Om du istället talar med regionala eller lokala aktörer så är de mer intresserade av det långsiktiga arbetet.

Ian Christoplos, forskare på Danska institutet för internationella studier, belyste också problemet med bistånd och lokalt ägarskap, då bistånd faktiskt skapar mer vertikala strukturer och polarisering i samhällena.

– Jag kan inte avgöra om Focuencas kom över dessa hinder eller ej, men vi måste tala öppet om utmaningarna, konstaterade han.

Katarina Perrolf är policyspecialist för vattenresurser på Sida med stor erfarenhet från vattenhanteringsprojekt i Afrika. Hon gav en annan aspekt på ägarskap i vattensamarbete.

– Det är viktigt att jobba på lokal och regional nivå med vattenhantering, men vi har ytterligare en nivå för styre och det är den internationella, eftersom det är vanligt att floder och avrinningsområden delas av flera länder. Här kan det finnas väldigt olika agendor och starka maktrelationer som utmanas. I detta arbete befinner vi oss in en ständig läroprocess.

Att få till en verklig deltagandeprocess är svårt, menade Katarina Perrolf. Skillnaden är stor mellan delaktighet och självbestämmande.

– Jag tror vi alla är överens om att den tekniska aspekten är viktig, men det vi måste fokusera på i framtida projekt är frågan om självbestämmande. Vi måste avskaffa det traditionella hjälp-perspektivet, konstaterade Hans Kammenbauer.

Susanna Ahlfors

Läs mer om Focuencas i tidigare artiklar:

http://www.exitonicaragua.net/content/lokalt-vattenprojekt-i-byn-barrio-la-escondida-honduras

http://www.exitonicaragua.net/dokument/klimatforaendringar-i-fokus-vid-regionalt-miljoseminarium-18-maj-i-nicaragua