Hoten mot civilsamhället: Den svenska regeringen måste agera mer aktivt

Flera frivilligorganisationer i Nicaragua och Honduras utsätts öppet för hot och trakasserier. Samtidigt slår Accra-agendan tydligt fast det civila samhällets roll i utvecklingssamarbetet.

- Då biståndsminister Gunilla Carlsson var i Accra sa hon att det är mycket viktigt med demokratiskt ägarskap, men sedan dess har vi inte hört så mycket mer om detta.

Regeringen borde driva frågan mer aktivt.

Det sa Inger Björk, tidigare generalsekretare som nu arbetar med Demokrati/Rättighetsbaserat arbete på Forum Syd, och en av deltagarna i seminariet ”De bara bråkar och ställer till”. I paneldebatten diskuterades varför små frivilligorganisationer uppfattas som ett stort hot av de styrande och hur man kan skapa mer utrymme åt civilsamhället.

En av de organisationer i Nicaragua som utsatts för påtryckningar är Sí Mujer som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa. 

– Flera frivilligorganisationer har tvingats stänga och det har till och med förekommit direkta attacker mot demonstrationer som vi anordnat, sa Ana Maria Pizzarro, chef för Sí Mujer. Nu verkar det ha lugnat ner sig, men det finns fortfarande restriktioner mot yttrandefriheten och regeringen visar ingen vilja att föra dialog med det civila samhället.

Ana Maria Pizarro menade att regeringen alltid försökt hitta motiv till att stänga deras verksamhet. Hon ger ett exempel från 2008 då kvinnorättsorganisationerna CINCO och MAM utsattes för en razzia. Ana Maria Pizarro och sju andra feminister anklagades för korruption och penningtvätt och polisen beslagtog organisationernas datorer och material. 

Inger Björk bekräftade att flera av deras samarbetsorganisationer i Nicaragua anklagades för penningtvätt under 2008. Värdefulla dokument försvann och arbetet stod still i flera månader.

– Nu fortsätter organisationerna men det har skapat ett djupt misstroende mellan regeringen och civilsamhället, sa Inger Björk.

Tanken med ett demokratiskt ägarskap är att det ska finnas representanter från civilsamhället på både kommunal och nationell nivå, som exempelvis kan delta i arbetet med utvecklingsplaner och kontrollera hur budgeten har fördelats.

– Som situationen är nu har det blivit omöjligt för civilsamhället att spela en viktig roll när det gäller att fördela makten i samhället, sa Inger Björk.

Edgardo Chévez, chef för organisationen OCDIH i Honduras, instämde och konstaterade att organisationerna i landet tvingas arbeta under liknande förhållanden som i Nicaragua. OCDIH, Organismo Cristiano de Desarrollo Integral i Honduras, arbetar för att stärka medborgerliga rättigheter, med bland andra Diakonia som samarbetspartner.

– Statskuppen förra året gjorde att demokratiseringsprocessen stannade upp, sa Edgardo Chévez. Det förekommer förtryck och kränkningar mot frivilligorganisationer och det civila samhället har tappat allt förtroende för regeringen.

Förtrycket mot det civila samhället har ökat på flera olika håll i världen, menade Lena Ingelstam, tillförordnad chef för avdelningen aktörssamverkan på Sida. Hon arbetade tidigare som teamchef för CIVSAM. Det var lättare på 1980-talet då civilsamhället mestadels arbetade med service, som hälsovård och utbildning.

– Idag vill det civila samhället ändra maktrelationerna i samhället och då blir det genast mer kontroversiellt, sa Lena Ingelstam. Vi borde tala mer om maktanalys och även se att det behövs kapacitetsutveckling på båda sidor.

Hon nämnde de utbildningar Sida håller för regeringsrepresentanter i exempelvis Bangladesh. Målet är att deltagarna ska bli bättre på att hantera de ökande kraven från civilsamhället, utan misstänksamhet och rädsla.

Det är viktigare än någonsin att ge stöd till frivilligorganisationerna i Nicaragua och Honduras med tanke på alla hot och trakasserier, underströk Inger Björk. Svenska organisationer måste påverka EU och den svenska regeringen: Sverige måste trycka på för att skapa en dialog med civilsamhället.

– Då den svenska regeringen var i Accra ville de ge mer utrymme åt civilsamhället. Gunilla Carlsson sa att det är viktigt med demokratiskt ägarskap, men sedan dess har vi inte hört så mycket mer om detta. Regeringen borde driva frågan mer aktivt, ansåg Inger Björk.

Lena Ingelstam underströk att Sida följer upp arbetet med att stärka civila samhällets roll i utvecklingsarbetet enligt Accra-agendan. Sida arbetar aktivt för att föra ner diskussionen på landnivå och på nästa högnivåmöte i Seoul 2011 kommer diskussionen mellan samarbetsländer, civilsamhället och givarna att fortsätta.

En fråga som kom upp under debatten var hur svenska organisationer ska kunna fortsätta stötta civilsamhället när folkrörelseanslaget minskat och egeninsats införts för metodutveckling inom biståndsarbete. Lena Ingelstam medgav att informationsanslaget minskat betydligt, men menade att biståndspengarna ska landa hos de lokala organisationerna och inte användas till metodutveckling i Sverige.

– Givetvis måste man ha kunskaper i metodutveckling, sa hon. Men är man en utvald ramorganisation måste man ha kapacitet att bekosta det själv.

Både Ana Maria Pizarro och Edgardo Chévez hoppades på ett fortsatt samarbete med sina svenska partners efter utfasningen. Chévez nämnde Diakonia, som skulle kunna fortsätta stötta i strategiska frågor och ge näring och inspiration åt det rättighetsbaserade arbetet i Honduras. Ana Maria Pizarro påpekade att Sí Mujer skulle kunna samarbeta med andra nicaraguanska organisationer, som exempelvis bedriver barnmorskeprojekt.

– På så sätt kan vi skapa allianser och stötta varandra, avslutade hon.  

Agneta Larsson