Vi måste tänka bredare än Parisagendan

– När vi talar om utfasning, måste vi se det i ett bredare perspektiv än det Parisagendan erbjuder. Vi bör se tillbaka på Monterreyprocessen, där ju också den privata sektorn fanns med i diskussionen. 

Det sade Nicaraguas tidigare biståndsminister Mauricio Gómez på seminariet ”Experiences on Division of Labour and the Paris Principles when phasing-out.” 

Mauricio Gomez noterade hur viktigt det är att ta ett helhetsgrepp. Det mellanstatliga biståndet är ju bara en del av det totala flödet av pengar och resurser till ett land. Han pekade också på vikten av att göra mer för att ta med det civila samhället i dialogen.

– Både givare och regeringarna i samarbetsländerna har exkluderat det civila samhället från dialogen. Om vi inte ser över hur det civila samhällets ska kunna göra sin röst hörd och får till stånd en dialog med alla parter riskerar Parisprocessen att gå in i en kris, konstaterade Mauricio Gomez. 

Behovet av ytterligare samordning gick som en röd tråd genom seminariet. Frågor som lyftes var hur koordinationen och Parisagendans principer fungerat i Nicaragua och Honduras, men diskussionen tog också ett internationellt perspektiv: Finns det behov av ökad koordination mellan givare på ett globalt plan för minska fragmenteringen i biståndet? Och hur kan Parisdeklarationen, Accraagendan och EUs ”Code of Conduct on Complementarity and the Division of Labour in Development Policy” användas för att skapa bättre utfasningsprocesser?

Inom ramen för Parisagendan finns det idag fungerande mekanismer för hur givarna ska fördela sig mellan olika sektorer. Däremot finns ännu inga system för hur det ska gå till när ett land helt fasar ut: hur mottagarlandet ska kunna kompenseras för det minskade biståndsflödet och hur andra länder ska kunna träda in istället för de som lämnar ett landsamarbete.

Spanien har tagit initiativ till att hitta former för gemensamma samordningsmekanismer, men frågan är känslig eftersom det ytterst är ett nationellt – och politiskt – beslut vilka länder en viss givare vill samarbeta med. 

Ett annat faktum är att vi går mot en mer turbulent värld där länder snabbare kommer att gå in och ur bilaterala samarbeten. Detta skapar behov av fler flexibla givare som kan ”täcka upp” för andra. Det finns därför ett stort intresse från andra givare för att lära av den svenska utfasningen, något som lett till att EU-kommissionen nu planerar ett seminarium i Bryssel med utgångspunkt från de svenska erfarenheterna från Honduras och Nicaragua.

Både moderatorn Jan Robberts som normalt är Sidas landchef i Honduras och Brenda Killen, chef för Aid Effectiveness Division på OECD/DAC, menade att svårigheten främst ligger i kommunikationen mellan å ena sidan EUs huvudkontor och andra centrala organ och å andra sidan parterna i samarbetsländerna som ska utföra själva utfasningen.

– Jag har suttit både på central nivå på EU och på nationell nivå i Honduras och diskuterat utfasning. Skillnaden mellan dialogen på högkvarteren och i verkligheten i Honduras är slående, sade Jan Robberts.

Brenda Killen pekade också på vikten av att för en intelligent diskussion om hur vi kan undvika fragmentering. Förra året fanns det runt 3 300 avtal mellan givare och samarbetsländerna och så mycket som en tredjedel representerade mindre än 4 procent av det totala biståndsflödet.

– Dessutom är det många länder som åker som jo-jos in och ut i samarbetslandet, vilket skapar enorma kostnader, sade Brenda Killen, som också gav Sida stort beröm för att ha lagt så mycket energi och tid på att dokumentera utfasningsprocessen – och inte minst för att ha arrangerat ett så heltäckande slutseminarium.

Karin Johanson, som arbetar med styrning och metodfrågor i biståndet på UD poängterade att Sverige anser att varje land självt måste bestämma vilka bilaterala samarbetsavtal man vill ha. Hon tryckte på vikten av att givarländerna delar med sig av information mellan länderna för att undvika fragmentering.

– Vi för diskussioner i både EU och OECD/DAC om hur vi kan få ner kostnaderna för fragmentering. De diskussionerna är mycket viktiga!

Maria Tegborg, Sidas landchef i Nicaragua, pekade på vikten av att landets regering är samarbetsvillig och har samma syn på styrdokumenten för att utfasningen ska bli lyckad.

– Sedan Sverige beslutat att fasa ut har även Danmark beslutat att lämna samarbetet med Nicaragua. Även Finlands och Nederländernas fortsatta närvaro är osäker. Det finns inget behov av ett stort maskineri, men det måste åtminstone finnas en diskussion bland de givare som stannar kvar kring hur de ska anpassa sina strategier så att det inte blir några föräldralösa projekt och processer, konstaterade hon och gjorde en jämförelse med Laos. Även där fasar Sverige ut, men i Laos (till skillnad från Nicaragua) står nya givare på kö för att ta över fungerande och framgångsrika samarbeten. Skillnaden mellan dessa två länder är den politiska kontexten, som i Nicaraguas fall leder till att givare minskar sitt bistånd.

– Frågan blir då hur vi kan stärka regeringar så att de kan ta ett ledarskap, när det samtidigt är många givare som lämnar landet.

Hur gör man då för att undvika problem i utfasningen? En lärdom från Nicaragua är att i så hög grad som möjligt bedriva samfinansierade program tillsammans med andra givare, en annan att alltid släppa in andra givare i behovs- och kapacitetsstudier.

I Nicaragua har också utfasningen hämmats av den nuvarande nicaraguanska regeringens bristande intresse för en bra dialog med givarsamfundet.

– Nicaraguas regering tolkade anpassning till samarbetslandet (alignment) som: ”Ni har ingen rätt att ställa krav!” och ägarskap som: ”Bort med tassarna!”. Processen har ytterligare försvårats av att andra givare dragit sig ur samtidigt, vilket gjort det svårt att föra över positiva processer på andra givare, konstaterade Maria Tegborg.

Lars Tallert

David Isaksson

Läs tidigare artiklar i ämnet:

http://www.exitonicaragua.net/content/nicaraguas-forre-bistandsminister-parisagenda-aer-business-usual

http://www.exitonicaragua.net/content/vad-haender-naer-givare-drar-sig-ur

http://www.exitonicaragua.net/dokument/het-riksdagsdebatt-om-nicaragua-1980