Exit Project Nicaragua

Under 80-talet engagerade sig tusentals svenskar för Nicaragua och hundratals reste ut som volontärer för att stödja revolutionen. Frågan om volontärer är ett dyrt och ineffektivt bistånd liksom frågan om minskat personalbistånd även minskat biståndsviljan, diskuterades vid detta välbesökta seminarium.

– När vi talar om utfasning, måste vi se det i ett bredare perspektiv än det Parisagendan erbjuder. Vi bör se tillbaka på Monterreyprocessen, där ju också den privata sektorn fanns med i diskussionen.

– Nicaragua-samarbetet innebär en unik möjlighet att kunna utvärdera samarbete med ett land under en så lång period som 30 år – speciellt i dessa dagar då man talar om brist på resultat.

Det sa Elisabeth Lewin, som tillsammans med Nils Öström skrivit rapporterna "30 års bistånd till Nicaragua" och "Outcome Assessment 2001–2008" vilka ingår som en del i Exito Nicaragua-projektet.

Det behövs mer av engagemang och ifrågasättande i biståndet. Givarna måste delta i dialogen och inte bara stå tysta inför det som sker. Det var en av slutsatserna under det inledande seminariet om samarbetet mellan Sverige och Nicaragua.

Givarna måste lyssna mer till de drabbade själva och hjälpen måste vara transparent. Det var en av slutsatserna från seminariet om hur lärdomar av Mitchkatastrofen kan tillämpas i jordbävningsdrabbade Haiti.

– Biståndet ändrar inte så mycket som givarna gärna vill tro, det viktigaste är den lokala arbetsmarknaden och ekonomin, konstaterade konsulten Ian Christopolos som ingick i panelen.